Exempel på gjutna, putsade och limmade kåpor
1. Vad är vitmetall?
Vitmetall är en tennlegering,
som innehåller tenn, antimon och andra metaller som bly och
koppar.
2. Historik
Vitmetall har haft två
huvudanvändningsområden. Det ena var främst som
lagermetall. Ett exempel är ”babbits”, som vanligen
består av tenn, 7-20 % antimon och ett par procent koppar.
Ibland ersatte man tennet med bly och fick en enklare, mjukare och
billigare variant.
Det andra var, att tenngjutarna i slutet av
1800-talet började gjuta sina tennprodukter i hvitmetall.
Genom att kalla legeringarna för vitmetall slapp man
kontrollstämpla sina prydnads- och nyttoprodukter. På så
sätt sparade man in stämplingskostnaden.
Kontrollstämplingen var statens sätt att kontrollera den
rätta tennhalten i produkter främst för
livsmedelshantering.
3. Hobbyanvändning
Vitmetall är användbar om man
vill framställa ett mindre antal likadana detaljer, som delar
till modeljärnvägsfordon, vinschar, ankare, kanoner till
modellfartyg, stjärnmotorer till små ej flygande
skalamodellplan samt hjul, rattar till mindre modellbilar.
4. Legeringar
Hobby- och leksaksaffärer säljer dels
en billig legering, som innehåller 40% tenn och 60% bly. Den är
användbar för många arbeten. Beroende på
formmaterial kan den ibland få en blåsig eller ojämn
yta.
Man kan därför använda den dyrare legeringen,
som oftast innehåller mindre bly. Istället kan antimon,
vismut och något koppar ingå. Med denna legering får
man vanligen skarpa gjutningar.
Vismut gör legeringen mer
lättflytande.
Självklart kan man själv blanda sina
legeringar själv. I så fall börjar man smälta
tennet. Därefter tillsätter man de andra metallerna, varvid
bly och koppar tillsätts sist och i angiven ordning. Kontrollera
att all metall smält innan värmen slås av.
5. Gjutning
Man använder två metoder, kokill- eller
slunggjutning.
Slung- eller centrifugalgjutning kräver att
man skaffar en slunggjutningsmaskin, varför den metoden är
mindre användbar för hobbyisten.
Kokillgjutning utförs
genom att man häller smält metall med en skopa i en form.
Metallen värms till dess att ytan börjar bli gul. Då
är den lagom varm att gjuta i formen.
6. Formar
Tenngjutarna använder formar av skiffer eller
rödgods (en mässingslegering med större andel koppar).
För hobbyisten finns två möjligheter.
För
enstaka enkla avgjutningar kan man använda en gipsform. Den
framställs genom att röra i gips i vatten tills man får
konsistens som tjock grädde . Denna massa hälls över
originalet, som man placerat på botten i en liten låda.
För att gipset skall släppa bör man pensla in
föremålet och botten mycket tunt med en tunn olja.
Tvådelade formar görs på samma sätt, som
silikonformarna. De beskrivs här nedan.
Silikonformar gör
man av varmhärdigt silikongummi. ABIC-Kemi
i Norrköping har den bästa kvalitén. Den heter
Elastosil M 4470 med Härdare T37 och finns i
enkilosförpackningar. Med frakt (post) kan man räkna med en
kilokostnad på 450-500 kr.
Master tillverkad av plasticard
Av bilderna framgår hur en master kan göras. Först gör man en modell i lera
(modellera är bra). genom att använda flera färger är det lättare att särskilja
modellens linjer och form. Sedan kan man forma av lermastern i gips och gjuta en
andra master i mjuk metall. Själv använder jag då en legering med 40% tenn och
60% bly. Den är lätt att bearbeta och putsa. När du är nöjd, formar Du av
den i silikon och Du har fått en bra gjutform, om Du följer den fortsatta
beskrivningen.
Avformning tillgår så,
att man trycker ner mastern till hälften i en massa, t ex
modellera i en ram. Markera styrtappar i modelleran. Därefter
häller man i silikongummi, som blandats med härdare i rätt
proportion. När silikongummit härdat, tar man bort
modelleran och vänder den färdiga formhalvan med mastern i.
Det är viktigt att mastern ligger kvar exakt, som den skall
ligga i formen. Pensla sedan den sida som mastern ligger i med smält
vaselin. Det gör att formhalvorna släpper sedan den andra
halvan hällts i. Blanda på nytt med härdare och häll
i. När härdningen är klar tas halvorna isär. Tag
ut mastern och torka rent formens insidor. Skär sedan upp en
kanal där du kan gjuta i metallen. Talka formen innan Du börjar
gjuta och sedan efter ungefär var tredje gjutning. Du bör
se till att Du inte får några bubblor i silikongummit,
när Du häller i det. Om föremålet inte faller ut
helt, kan man ta upp en luftkanal med en vass kniv.
6. Efterarbeten
Kapa av ingjöten och putsa bort alla
grader (gjutskägg). Om Du fått någon blåsa i
formen, visar det sig som en liten metallbula. Skär eller klipp
loss den och putsa efter.
Hoppas dessa ofullständiga tips kan hjälpa Dig att börja med formning och vitmetallgjutning. Självklart är egna misstag och erfarenheter den bästa sättet att lära sig få bra resultat.
Numer åtar jag mig inte några beställningsjobb
Bengt Samelius